ST-pris vetenskapligt arbete 2022
Cardiorespiratory fitness in late adolescence and long-term risk of psoriasis and psoriatic arthritis among Swedish men
Det har under de senaste åren blivit allt tydligare att det finns starka kopplingar mellan psoriasis, övervikt, metabola syndromet och hjärt-kärlsjukdom. Något som också leder till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom är låga konditionsnivåer, vilket även ökar den generella mortalitetsrisken. Samtidigt finns det indikationer på att psoriasispatienter har lägre konditionsnivåer jämfört med en referensbefolkning.
Det har under de senaste åren blivit allt tydligare att det finns starka kopplingar mellan psoriasis, övervikt, metabola syndromet och hjärt-kärlsjukdom. Något som också leder till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom är låga konditionsnivåer, vilket även ökar den generella mortalitetsrisken. Samtidigt finns det indikationer på att psoriasispatienter har lägre konditionsnivåer jämfört med en referensbefolkning. Med detta som bakgrund, undersökte vi i en prospektiv registerstudie om risken för nyinsjuknande i psoriasis och psoriasisartrit påverkas av konditionsnivåer som uppmättes i samband med mönstring vid 18 års ålder.
Genom mönstringsdata från svenska värn-pliktsregistret fick vi tillgång till uppgifter om konditionsnivåer, baserade på resultat av cykeltest, bland män som mönstrade mel-lan år 1968 och 2005. Konditionsnivåerna vid mönstring delades upp i 3 nivåer; låg, medel och hög. Data från mönstringsregistret samkördes, med hjälp av individernas per-sonnummer, med data från Patientregistret, varifrån diagnoskoderna för psoriasis och psoriasisartrit erhölls. Samkörning gjordes också mot Dödsorsaksregistret för att erhålla infor-mation om dödsfall samt med LISA-registret (Longitudinell integrationsdatabas för sjuk-försäkrings- och arbetsmarknadsstudier) för information om utbildningsnivå och emigration. Männen följdes i upp emot 46 år, som längst till den 31 december 2016, avseende nyinsjuknande i psoriasis och psoriasisartrit.tion. Männen följdes i upp emot 46 år, som längst till den 31 december 2016, avseende nyinsjuknande i psoriasis och psoriasisartrit.
Under uppföljningstiden noterades 20,679 fall av nydebuterad psoriasis och 6,133 fall av nydebuterad psoriasisartrit bland 1,228,565 mönstrande män. Risken att insjunkna i psoriasis, respektive psoriasisartrit, under upp-följningstiden var klart förhöjd bland de män som tillhörde den lägsta konditionskategorin. När vi jämförde risken att insjukna i psoriasis bland män i lägsta konditionskategorin med män i högsta konditionskategorin, var risken att drabbas 35% högre under uppföljningstiden bland de män som tillhörde den lägsta konditionskategorin. Motsvarande jämförelse för psoriasisartrit visade att män som tillhörde den lägsta konditionsgruppen hade en 44% ökad risk att drabbas av psoriasisartrit under uppföljningstiden.
Vi kunde i analysen korrigera för viktiga riskfaktorer för psoriasis och psoriasisartrit, däribland fetma. Data avseende rökning, som också är kopplat till psoriasis, saknades dock. Resultaten bedöms vara robusta baserat på den ansenliga storleken på den undersökta gruppen, att data erhölls från tillförlitliga re-gister och att konditionsmätningarna skedde på ett standardiserat sätt. Med tanke på den epidemiologiska karaktären på studien, kan ett orsakssamband inte fastställas, men risken för psoriasis och psoriasisartrit ökade utifrån konditionskategori enligt ett dos-respons-mönster, vilket talar för ett äkta samband.psoriasis och psoriasisartrit ökade utifrån kon-ditionskategori enligt ett dos-respons-mönster, vilket talar för ett äkta samband.
Resultaten från denna studie pekar på att låga konditionsnivåer tidigt i livet är korrelerat till en ökad risk att drabbas av psoriasis och psoriasisartrit bland män. Studien belyser vikten av att utvärdera konditionsnivåer tidigt i livet för att identifiera individer som löper ökad risk för negativa hälsoutfall senare i livet – inte minst med tanke på att såväl psoriasis som låga konditionsnivåer är kopp-lat till hjärt-kärlsjukdom.
Jag vill rikta ett stort tack till SSDV för ST-priset i kategorin bästa vetenskapliga arbete och även tacka mina handledare och medförfattare.
Marta Laskowski, ST-läkare, Hud- och könssjukvård, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
ST-pris vetenskapligt arbete 2022
CDKN2A-genetisk testning i melanombenägna familjer i Sverige under åren 2015–2020
Hudcancer är den snabbast ökande cancerfor-men i Sverige där incidensen av hudmelanom ökar med drygt 5% årligen. I Sverige diagnostiseras årligen över 4000 fall av hudmelanom. Ärftlighet för hudmelanom förekommer hos ca 5% av dessa. Följaktligen diagnostiseras uppskattningsvis cirka 200 nya hudmelanom-fall varje år inom melanomfamiljer.
Hudcancer är den snabbast ökande cancerformen i Sverige där incidensen av hudmelanom ökar med drygt 5% årligen. I Sverige diagnostiseras årligen över 4000 fall av hudmelanom. Ärftlighet för hudmelanom förekommer hos ca 5% av dessa. Följaktligen diagnostiseras uppskattningsvis cirka 200 nya hudmelanom-fall varje år inom melanomfamiljer.
SweFaM-gruppen genomförde en utvärdering av CDKN2A-testningen i Sverige under åren 2015–2020, vilken inkluderade 403 familjer.
Specifikt undersöktes frekvensen av CDKN2A-mutation beroende av antal melanom, yngsta insjuknandeålder i familjen samt förekomst av bukspottkörtelcancer. Målsättningen var även att denna genomgång skulle vara en grund för att se över de nationella riktlinjerna för CDKN2A-testning. Nedan sammanställs de redovisade resultaten och argument för ändring i rutiner kring CDKN2A-testning.
Familjer med två melanomdiagnoser: Sammanställningen visade att i familjer med enbart två diagnoser av melanom (det första diagnostiserat före 55 års ålder) hos förstagradssläktingar och ingen bukspottkörtelcancer (”rena” melanomfamiljer), var mutationsfrekvensen 1 av 113 (0,9%). Den enda dylika mutationsbärande familjen hade två exceptionellt unga fall (båda före 30 års ålder). Slutsatsen av denna genomgång var att ”rena” melanomfamiljer med enbart två melanomdiagnoser, ej regelmässigt ska testas för CDKN2A, om det inte finns andra faktorer som mycket ungt insjuknande.
Sporadiska multipla primära melanom: Hos individer med multipla sporadiska (icke-familjära) primära melanom identifierades ingen med CDKN2A-mutation (0 av 30 testade). I en tidigare svensk studie som inkluderade 131 sporadiska multipla primära melanom förekom ett fall (0,8%) med en mutation, vilken inte var den vanliga svenska founder-mutationen. Individer med multipla sporadiska primära melanom (utan anamnes på melanom eller bukspottkörtelcancer i släkten) bedöms således inte behöva genomgå CDKN2A-testning, då sannolikheten för mutation bedöms som mycket låg.cancer i släkten) bedöms således inte behöva genomgå CDKN2A-testning, då sannolikheten för mutation bedöms som mycket låg.
Insjuknandeålder: Tidigare har det inte varit något ålderskriterium gällande melanominsjuknandet om det varit minst tre melanomdiagnoser hos minst två familjemedlemmar. I genomgånget material var det 193 dylika ”rena” melanomfamiljer (utan bukspottkörtelcancer) med minst tre melanom. Av dessa var det 30 som hade sitt första melanominsjuknande vid 55 års ålder eller senare och 163 före 55 års ålder. I familjerna med äldre insjuknande var det ingen (0,0%) med mutation medan det i familjerna med yngre insjuknande var tio (6,1%) som hade CDKN2A-mutation. Utifrån detta bedöms det att ”rena” melanomfamiljer där ingen fått melanom före 55 års ålder, i regel inte ska behöva CDKN2A-testas.
Familjer med enbart bukspottkörtelcancer: I genomgånget material fanns det fem familjer som hade CDKN2A-testats för att de hade minst tre fall av bukspottkörtelcancer men utan någon melanomdiagnos. Ingen av dessa hade CDKN2A-mutation. Slutsatsen är att familjer som har multipla fall av bukspottkörtelcancer (men ej melanom) ska ej primärt testas för enbart CDKN2A, utan istället utredas för familjär bukspott-körtelcancer.familjer som hade CDKN2A-testats för att de hade minst tre fall av bukspottkörtelcancer men utan någon melanomdiagnos. Ingen av dessa hade CDKN2A-mutation. Slutsatsen är att familjer som har multipla fall av bukspottkörtelcancer (men ej melanom) ska ej primärt testas för enbart CDKN2A, utan istället utredas för familjär bukspottkörtelcancer.
Genomgången av CDKN2A-testningen under åren 2015–2020 har således visat att viss åtstramning avseende indikation för genetisk testning är berättigad. Riktlinjerna behöver dock beaktas i kombination med andra faktorer, som insjuknandeålder, andra cancerdiagnoser, familjens storlek, död i ung ålder och tillgänglig information om de biologiska släktingarna. Även om rutinmässig CDKN2A-testning framöver inte skulle re-kommenderas vid de flesta fall av sporadiska multipla primära melanom och heller inte i familjer med enbart två melanomdiagnoser eller där insjuknande skett senare i livet motiverar hög risk för hudcancer oförändrad rekommendation kring dermatologisk uppföljning.
Stort tack till studiens huvudhandledare Hildur Helgadottir samt projektets medarbetare Teo Helkkula, Frida Appelqvist, Gustav Silander, Åke Borg, Jenny Pettersson, Jan Lapins, Kari Nielsen och Veronica Höiom.
Maria Pissa ST-läkare, Hudkliniken Ryhov, Region Jönköpings län
